Hundpremieringen
Välkommen till Gösta Singstrand's Hemsida!

 

Start
Uppåt

 

uppdaterad 2004-01-10

DET ORDNAR SIG ALLTID

Eller

Resan till en hundpremiering

Våra goda vänner Rolf och Tania har en kennel. En gång åkte Inger och jag med i deras gamla buss till en hundpremiering över en helg. Vi var fyra personer och några hundar i bussen. Sessan, en unghund, skulle tävla och f?papper p?att hon fått fin uppfostran p?kenneln.

Det var en vacker och solig sensommardag. När Rolf körde ut genom grindarna där de bor upptäckte Tania och Inger som är riktiga godisfreaks att ingen tänkt p?att köpa resgodis.
Nåväl, när vi kom ut p?stora landsvägen började Rolf hälsa p?mötande busschaufförer.
?Busschaufförer hälsar alltid p?varann, sa han. Men man hälsar aldrig p? husbilsförare och andra lågt stående varelser.
?Döm aldrig hunden efter håren, svarade jag som kört husbil många år
Rolf stannade till vid den lilla livsmedelsaffären i Trädet. Tania och Inger gick in i affären men kom genast ut igen. Det blev inget godisköp. Kilopriset var visst för högt. När Rolf körde vidare var det inte mer prat om godis.

Men några kilometer senare påminde dom igen att vi borde köpa lösgodis. Inger efterlyste en godisaffär med toalett. Tania och Inger kunde äntligen köpa sitt godis i Falköping. Vi karlar lät oss väl smaka, s?godiset räckte tyvärr inte längre än till Skövde.

Rolf körde snabbt och säkert. D?och d? hälsade han med yviga gester mot mötande bussar. Under tiden han rattade berättade han för mej om vad som skulle hända p?hundproven i Ramsberg utanför Örebro. Vädret blev sämre och det började regna. Trafiken rev upp stora moln av vattendimma och försämrade sikten.
"Passing side" och "Suicide" stod det bak p?en långtradare framför oss. När jag påpekade för Rolf att jag tyckte att skyltarna var roliga, missade han infarten till parkeringsplatsen som Tania hade utsett i förväg till rastplats.
Inger somnade s?småningom och sov nästan lika hårt som hundarna. Hundarna snarkade dock inte. Vädret blev bättre. Regnet hade upphört och jag kunde se ut genom höger framruta. Tidigare hade Rolf kopplat bort höger vindrutetorkare av någon anledning. Men jag frågade inte varför. Om jag hade frågat hade han säkert svarat att jag borde först?att han hade sina skäl.

Strax före Lax?fann Tania en annan bra rastplats. Den här gången höll jag tyst och Rolf hittade infarten. Tania bjöd p?en underbar moussaka som Inger värmt upp efter att ha vaknat. Efter middagen sträckte Rolf ut sig i sovavdelningen längst bak och jag slocknade p?soffan vid matbordet. En regnby med åska väckte oss. Rolf startade bussen, körde några meter fram till rastplatsens toalett s?vi passagerare kunde torrskodda göra ett besök.

Färden fortsatte i mer regn. Till min förvåning slog Rolf nu p?höger vindrutetorkare s?att jag för en kort stund kunde se ut. Snart slog han av den igen. Jag höll inne med mina frågor. Nu hade även Tania somnat. Vi passerade en lång sträcka med tät energiskog. Rolf och jag filosoferade om de etiska problem som uppstår om man istället odlar vete som brännbar energikälla.

Norr om Örebro var det åter dags att göra paus vid en rastplats. Ett äldre par kom gående från den intilliggande granskogen mot en bil p?parkeringen. Kvinnan gick några tiotal meter bakom mannen. Hon höll en stor röd flugsvamp gömd bakom ryggen. Hon såg oss inte där vi satt gömda i bussen bakom gardinerna och stilla iakttog dem. Svampen smusslade hon in i bilens bagageutrymme med ett, som jag tyckte, snett leende, under tiden som mannen satte sig bakom ratten.
När paret kört sin väg tittade Inger och Tania konstigt p?mig och Rolf. Vilka tankar hade väckts? Rolf spann vidare p?temat och berättade att han utbildats i det militära hur man tar ihjäl folk med pianotråd. Han demonstrerade åskådligt bakom Tanias rygg innan hon insåg vad han visade. Inger och Tania tyckte inte om hans skämt

Kaffet hade värmt gott och uppiggade fortsatte vi mot Lindesberg. Stämningen var uppsluppen och vi drog historier för varandra. Under tiden smalnade vägen alltmer ju närmare målet vi kom. Kvällen närmade sig och skymningen föll p? Vägen var nu oroväckande smal. Rolf körde obekymrat vidare. Vi som fanns i bussen har lite olika åsikter om vad som sedan hände. Vi vet hur olika vittnesmål kan vara även om det objektivt är samma skede som skildras. Eftersom Inger och Tania satt bak i bussen hade de inte full kontroll p?vad som hände framåt. Rolf bara körde och skrattade s?honom kan man ju heller inte anse fullt tillräknelig. Återstod allts?jag själv, jag såg verkligen vad som hände.

Gösta berättar:
Rolf sa att tävlingsledningen hade skyltat vägen. Inga skyltar syntes till.
?Det ordnar sig alltid, sa Rolf.
Vägen blev smalare, krokigare och sank. När backspeglarna slog ihop av de täta buskagen hade jag fått nog.
?Vi stannar här, föreslog jag.
?Det ordnar sig, sa Rolf, lade i lågväxeln och körde vidare. Han kom ungefär tolv meter.
Sen sa han:
?Det finns säkert en vändplan lite längre bort, för det brukar det göra. Men eftersom jag inte längre kan se bakåt vill jag heller inte köra framåt.
Rolf stannade motorn. Skogen stod tät omkring oss, det blev öronbedövande tyst. Hade vi öppnat fönstren kunde vi lätt plocka fågelägg ur bon som eventuellt fanns i virrvarret av kvistar, barr och löv omkring oss. Trots det snabbt fallande mörkret hade vi inte observerat ljuset från strålkastarna p? en bil bakom oss. Ur bilen rusade en grönklädd man med hatten p?nacken och svettpärlor i pannan.
?Det var en jävla buss ni kom med, stammade han fram och stirrade p? tolvmetersekipaget som fridfullt stod inne i snåren. Gardinerna i fönstren vittnade om att här bor människor som inte oroar sig i onödan.
?Det ordnar sig alltid, sa Rolf lugnande mot mannen som var kritvit i ansiktet.
Visst ordnade det sig. Rolf gick runt bussen, stampade några gånger här och där, gick in i bussen och vände den. Hur det gick till vet jag inte. Men när det såg som värst ut hade jag sett att Inger knäböjde i bussen och det såg ut som om hon tittade upp mot himlen genom takluckan. Ska jag vara ärlig tror jag allts? att vi i första hand ska tacka Inger för den osynliga hjälp vi möjligen fick från ovan.

Inger berättar:
?Jag såg att Gösta såg s?tyst och inbunden där han satt framme bredvid Rolf. Var han inte lite blek? Visst tyckte jag att vägen var konstig. Jag har aldrig varit med om tidigare att åka turistbuss bakom gödselstackar, p? kostigar och genom sank myr. Gösta sa att man inte längre kunde se spår från timmerbilarna, de kunde omöjligen ta sig fram här. Min enda tanke var: Rolf kör. Rolfs ansvar. Men när jag tänkte efter kom jag p?att det var ju jag som skulle f?ta smällen om vi körde fast. Både Rolf och Tania har ont i ryggen och Gösta har problem med benen. Vi har ingen telefon med och är åtminstone åtta kilometer från närmsta bebyggelse. Jag är den ende som kan g?Jag blev allts?orolig. För att lugna nerverna plockade jag fram kvällsmat ur köksskåpen. Mat måste man alltid ha.

Tania berättar med sin breda Västerviksdialekt:
 ?Jag måste d?seje de att ja hadde svårt för sånt här i början när jag just hade lärt känne Rolf. Men man vänjer sej me tiden. Det bruker ordne sej för Rolf, han e ju s?lugner av sej. S?de e inge och göre, han får rede uppet best han vill. Ja ha lert mej.

Rolf berättar:
?Haha, det här var väl inget att bråka om. D?skulle ni ha varit med när jag körde lastbil och kom mellan Fritsla och Kinna. Det hade varit översvämning, jag såg inte vart vägen var, och präktigt lass hade jag och började kana bakåt. Men det brukar ordna sej. Förresten, varför ser ni s?bleka ut?

Den grönklädde visade sig vara en av arrangörerna. Han lotsade oss sakta tillbaka till ett torp vi tidigare kört förbi. Istället för att skylta hade han tänkt visa oss vägen fram genom skogen. Han hade stått p?pass vid sin gård, och när han fick se den stora bussen komma i hög fart blev han s?häpen av den osannolika synen att han inte reagerade förrän vi hade kört förbi och vidare in i skogen.
Efter parkering och uppallning bakom torpets lada hade vi en trevlig kväll i bussen med några nervlugnande jamare. Rolf, Tania och Inger åt upp tv?kilo kräftor. Själv föredrar jag ädlare mat, till exempel surströmming. Med risk för att aldrig mer bli bjuden p?busstur hade jag inte tagit med någon burk.

Lördag. Regn. Hundprov och premieringar i närheten. Rolf och Tania verkar nervösa, men deras hund Sessan ska inte ut p?prov förrän p?söndag.
?Det ordnar sig alltid, sa jag lugnande till Rolf.

Söndag. Nu var Rolf s?nervös att han började packa ihop för hemfärd. Men herregud, hunden hade ju inte tävlat än. Tania försökte lugna honom och bredde hans matsäcks-smörgåsar. Jag bryggde extrastarkt kaffe. Sessan, huvudpersonen, såg avslappnad och pigg ut. Inger hade rastat henne tidigt p? morgonen, s?överskottsenergin var borta. Sessan var redo.
Rolf följde snällt med när Sessan tyckte det var dags att g?ut och tävla. Efter en stund gick även Tania. Hon sa:
?Jag bruker g?en stund efter, ja är s?jävla himla nervös, ja vet inte vad jag ska göre.

Sessan berättar:
?Jag har aldrig tidigare sett husse och matte s?här stirriga. Dom verkar helt ha kört av banan nu när det verkligen gäller. Naturligtvis kommer jag att göra det jag lärt mej. Som dom uppför sig nu vet man väl aldrig vilka kommandon dom kommer att ge mej. Det här blir inte lätt. Jag får nog ge dem lite träning i självförtroende när vi kommer hem.

Visst gick provet bra. Sessan tog sitt andrapris som är normal utbildningsgrad för en unghund.

Precis lagom till resan hemåt slog en rejäl förkylning sina klor i mej och jag har dimmiga begrepp om hemfärden. Jag vet i alla fall att det gick undan. Alla var vi trötta men glada och nöjda. Jag funderar än idag p?vad Rolf egentligen gjorde med vindrutetorkarna p?uppresan. Men jag kan inte med att fråga s?här långt efteråt, s?det får väl förbli en gåta.

*  *  *  *  *  *  *                 

If I receive no reply from you either I will proceed with contacting my card fake watches fraud department. Your website claims 24/7 service support and I expect a reply immediately. I understood that the best part about Swiss made replica watches was that these can support the exact same rolex replica watches as the original watches. The day, date and chronometer rolex replica watches will always work correctly on a Swiss replica, unlike the cheaper Japanese replica.