Religion
Välkommen till Gösta Singstrand's Hemsida!

 

Start

 

uppdaterad 2004-01-10

RELIGION

Det sägs att vi har religionsfrihet i Sverige. Så bra, då gäller det att välja någon som passar.

Jag köpte för många år sedan en bok, ”Världens Stora Religioner”. Men jag blev inte klokare efter att ha läst den..

Bibeln påstås vara världens mest lästa bok. Då läste jag den. Men jag blev betänksam. Inte nog med att man ska tro och lyda och tro igen, bibeln är ju i långa stycken råare och hemskare än Gåsmors Sagor. Har ni läst Gåsmors Sagor? Gör inte det. Läs i alla fall inte sagan om Riddar Blåskägg. Och speciellt inte för dina barn om du vill att de ska somna.

Nu måste vi börja tänka lite själva. Trots allt har vi ju fått en hjärna att tänka med. Ärligt talat, vad som än sagts och skrivits under årtusendena har det varit tankar som kommit från mänskliga hjärnor. Det finns de som säger att Gud skrivit bibeln. Det har han naturligtvis inte, det är människor som skrivit den. Med all respekt för all visdom som finns, så kan vi ändå inte säga annat än att det är mänskliga tankar, upplevelser och visioner som skrivits i bibeln och andra religiösa skrifter. Om det varit en eller flera gudar som dikterat överlåter jag till läsaren att avgöra.

Jag är en människa. Alltså måste också jag ha rätt att skriva ner vad jag upplever. Tänk om jag i denna stund råkar starta en ny religion. Mitt eget mål är ändå att jag själv skall få ro i sinnet, känna att livet är meningsfullt. Eller åtminstone så pass intressant att jag vill köra jordelivet "to the bitter/happy end”.

När jag funderat på innehållet i dessa sidor har pulsen slagit lite snabbare. Allt jag vill skriva om skulle kunna fylla en bok. Jag har petat med foten i mitt liv, rört om och letat. Vad har varit viktigt, vad har betytt nåt?

Jag ska inte bli långrandig, jag lovar.

Olavi

Vår finske far låg på sitt yttersta i blodcancer. Min bror och jag åkte genast till Finland och hälsade på honom i den gamla nedslitna stugan som låg i en mindre by i mellersta Finland.

Olavi var överlycklig över vårt besök och på ett strålande humör.
   -Det här är väl ingenting, tröstade han oss från sjuksängen, jag har varit med om mycket värre.

Han berättade om sina upplevelser från andra världskriget. Han var minröjare under flera år och gick i första ledet. Kamraterna omkring sprängdes och lemlästades undan för undan och ersattes med nya soldater. Men vår far överlevde, åtminstone fysiskt.

Olavi berättade om en del andra episoder från kriget då han mirakulöst kom undan med livet i behåll. Han fick en gång akut tandvärk och besökte tandläkaren. Vid sin återkomst till förläggningen fanns ingenting kvar. Varken förläggning eller kamrater, allt var sönderbombat.

   -Men ni förstår, skrattade han, jag vill inte prata mer om kriget och varför jag ligger här. Nu går jag ner i källaren och gör i ordning  bastun.

Hans hushållerska, en gammal plirig gumma som också hade lätt till skratt, såg förskräckt ut men lät Olavi hållas.

Vi hade en festlig kväll, men Olavi kröp snart tillbaka i sängen under tiden vi andra badade färdigt. Han hade plötsligt kommit på att det var onödigt att dö i bastun.

Vi badade bastu i flera dagar, så mycket som Olavi orkade. Han bestämde så.

Olavi dog något år senare. Det korta besöket skulle påverka mitt fortsatta liv. Det vår far berättat satte ju allt på sin yttersta spets.

Sekten

Sekt: Enligt ordboken tyskt sprudelvin eller trossärgrupp, ”följe”. Nu är det den senare betydelsen jag avser i rubriken.

För ungefär åtta år sedan knackade två damer på ytterdörren, jag hade just ätit lunch och skulle vila en stund på maten. För ovanlighetens skull bjöd jag in dörrknackarna. De fick sitta ner vid köksbordet. Den ena damen tog fram en bibel, lade den på bordet med en högtidlig min och sa:

   -Vet du att det är Gud som skrivit den här boken och allt som står i den är bevisligen sant?

Du har antagligen blivit erbjuden liknande besök. Jag var visst på ett särskilt gott humör den dagen, självaste fan flög i mej och jag insåg att dessa två damer måste omvändas.

Det var som sagt för åtta år sedan, än har jag inte lyckats. Men jag ger mig inte. Det gör inte damerna heller.

De kommer någon gång då och då, vi tar en stund vid köksbordet. De får inte ta upp bibeln. Men de får berätta om allt de tror på, det kommande paradiset efter döden, hur människan kom till jorden för tretusen år sedan och så vidare. Jag i min tur håller mina föredrag om vad jag tycker och tänker, de lyssnar artigt.

Vi har ofta totalt olika verklighetsuppfattning. Men vi har ändå utvecklat någon form av vänskap. Jag har fått en ny pusselbit till min syn på livet och döden. Men den ser inte riktigt ut som de två damerna tänkt sig den.

Diskussion

Som du märker är berättelserna om Olavi och sekten totalt olika varandra. Den första handlar om livet på jorden, den andra om ett liv efter döden. Jag har valt just de här två därför att de var för sig är så extrema och ställer allt på sin spets. Olavi fångar dagen i flykten och lever den intensivt. Han njuter av varje minut, han vet nämligen att han kan dö när som helst. Sektmedlemmarna lever däremot starkt för sitt kommande paradis efter döden. De känner sig till och med kallade att knacka dörr för att sprida sin tro.

Helt klart är att vi människor har olika behov av religion och livsåskådning. Jag minns en skolavslutning som hölls i kyrkan. Jag småpratade med föräldern som satt intill mig, hon viskade:

   -Jag behöver inte mer religion än så här. Gå i kyrkan någon gång ibland, lyssna till vacker musik och känna mig lite högtidlig. Vad prästen säger bryr jag mig inte om.

Jag är ingen präst, jag har inget evangelium att förkunna. Men det är hög tid att jag berättar om vad jag tycker innan det här blir för långrandigt..

Det som nu följer är min världsbild, och den står jag för. Kommentarer eller klagomål går bra att framföra, klicka bara på Kontakt här till vänster om texten.

Dagens forskning går med stormsteg. Vi kan förändra vår världsbild var och varannan vecka om vi vill. Vetenskapen ger oss nu sådana fantastiska fakta inom område efter område att vi inte hinner smälta och ta till oss allt det nya.

Jorden föddes för ungefär 4,5 miljarder år sedan. Några hundra miljoner år senare träffades jorden av ett enormt klot, lika stort som planeten Mars. Jorden håller fortfarande på att svalna av efter den smällen.

Solen är förutsättningen för allt liv på jorden (med liv menar vi då per definition en organism som kan dö). Det är vad vi trott i alla fall. Men man har hittat mikroorganismer, extremofiler, sju kilometer ner i jorden och som lever under ett enormt tryck och hetta. Dessa organismer uppstod för åtminstone 3,5 miljarder år sedan. När de någon miljard år senare började producera syre gavs förutsättningen för evolutionen, dvs utveckling till mer komplicerade former av liv (djur, växter osv.).

Men allt liv är dömt att dö av hetta när solen en dag sväller upp till en röd jätte (och sedan till en vit dvärg) om sisådär 30 miljarder år..

Livet och livsformerna är en liten och obetydlig parentes i jordens långa existens.

Vi återvänder till damerna. De påstår med övertygelse att människorna kom till jorden för tretusen år sedan, någonstans ifrån. De tror inte på evolutionen, trots att man numera kan följa människornas utveckling i funna skelettdelar. Den Felande Länken som länge saknades är för länge sedan funnen. Gentekniken visar att våra närmaste släktingar är aporna. Det är inte många gener som avviker. Det enda som skiljer oss från djuren är att vi har förmåga att tänka i flera led och medvetet ställa till jävelskap.

När damerna berättade om sin otroliga tro, kunde jag inte låta bli att fråga:

   -När ni berättar om er tro för folk, händer det inte att de skrattar och gör er till åtlöje?

   -Jovisst, det är inte ovanligt, svarade den ena damen. Men vi har vår tro, vi är kallade att förkunna den, och vi vill bli respekterade för det.

Det var det här som satte sådana myror i mitt huvud. I och för sig är det väl känt att religiösa människor till och med kan välja att dö för sin tro om de tvingas välja. Men varför verkar de helt bortse från obestridliga fakta?

Det finns en möjlig förklaring. Jag har många gånger tänkt att det skulle vara skojigt att få besök av en 1500-talsmänniska. Att stolt få visa allt som uppfunnits sen dess. Elkraften, telefonen, radion, flyget, internet, rymdtekniken, gentekniken, för att inte tala om den pågående stamcellsforskningen. Jag kan till hundra procent säga att vår besökare under sin egen tid skulle föreställa sig denna utveckling otänkbar.

Vi gör nu ett experiment och förflyttar oss själva några hundra år in i framtiden. Låt oss anta att man då uppfunnit något som vi idag anser vara fullständigt otänkbart. Vi tänker oss att man kan tillverka liv.

Om du tycker att enbart tanken på att framställa liv ur död materia är fullständigt otänkbar, då har vi ett bra exempel. Det vet vi ju att det bara inte går. Utmärkt.

Vi kan vända oss till vår kompis från år 1500 och skaka hand. Vi inser att vi sitter i samma båt. Inte heller vi kan föreställa oss kommande upptäckter och deras konsekvenser. Obestridliga fakta idag kommer man att le åt imorgon.

Spelar det då egentligen någon roll hur jag föreställer mig världen? Nej. Folk kommer ändå att le åt mig en dag. Precis som jag ler mot damerna.

Innan vi rundar av vill jag göra en liten spaning. Hur uppstår liv? Vi föreställer ju oss att liv möjligen kan uppstå om det finns så gynnsam omgivning som möjligt Men tänk om det är tvärtom? Kanske borde vi söka i den mest fruktansvärda miljön vi kan tänka oss? Liv produceras kanske kontinuerligt sju kilometer ner i jordens inre.Tanken svindlar.

 Jag har visat  här ovan att jag tycker det är fullständigt meningslöst att göra sig en världsbild som man kan hålla fast vid. Nå, hur var det nu med livet efter detta och paradiset. Jag känner det än mer meningslöst att spekulera om ett eventuellt liv efter döden. Den dagen den sorgen (eller glädjen).

Jag gör som min far, lever i nuet.Det gör man bäst genom att njuta av livet  Att njuta är för mig även att iaktta livet och naturen. Ta er tid att betrakta spindeln som i lugn och ro spinner sitt nät. En utmärkt avkoppling.

Till sist vill jag be om ursäkt. Jag uttryckte mig lite bryskt angående bibeln i början. Vill ni läsa den, läs Predikaren. Här kan man tala om en människa som förstått vad livet handlar om. (Vår vanliga bibel kan vara svår att förstå med sitt stela språk. Det finns en variant som heter ”Levande Bibeln” och är en parafras, dvs bearbetning till vardagssvenska. Den kan beställas från Levande Bibeln, 524 00 Herrljunga).

Själv fortsätter jag studera spindeln, det har visst fastnat en fluga i nätet.

 

2003 Copyright Gösta Singstrand